Marina Kristoffersson

Nu har det gått 4 år sedan käre bror Mikke lämnade mig, oss, alla... Smärtan är inte lika påtaglig som tidigare men då och då kommer det en stark känsla som gör att jag blir tårögd och får en sån längtan efter han. Jag brukar lyssna på sån musik som jag vet Mikke gillade och då blir jag glad i sinnet, kommer speciellt ihåg en vinter då han hämtade ut mig till bilen.. och vi lyssnade Gunilla med Björn Rosenström... vad vi garvade... mitt i vintern...