Glad trots allt..
För att sammanfatta vandringen.. så var det usel stig.. blött och eländigt... bästa sällskapet med Pernilla Isaksson... sista etappen kändes oändlig... och fruktansvärt tungt.. Efteråt kändes det riktigt bra..
- Min kommentar på faisan...
Fy fan säger jag bara... Sjöbergs marschen var inte ens i närheten av denna marsch.. men nu blir man ju lite mer triggad att gå nästa år också.. fick höra på omvägar att dom eventuellt ska ändra sista stigen och att man skall gå efter elledningen istället... men då är det ju inte Rallarstigen längre... Nä behåll stigen... fast den är förjävlig..
Mina fötter hade så ont så ont... tack Besse för en ombesörjning av fossingarna..
